Dvärgbjörk
Betula nana
Dvärgbjörken är den minsta av våra tre
björkarter i Sverige. Liksom de övriga buskarna i fjällen
är dvärgbjörken mycket känslig för frosttorka.
Detta gör att det kan bli en matta av dvärgbjörk upp
till den höjd över marken dit snön brukar nå.
Linné skriver om dvärgbjörken: ”I Småland
kallas denna Betula Fredagsbjörk. --- Den lättrogna allmogen
förmenar nämligen, att detta var den björk, hvarmed
vår Frälsare på Långfredagen blef gisslad, och
att den därför blef förbannad, så att dess afkomlingar
icke kunna uppväxa till samma höjd, som nås af de
öfriga.”
Etymologi: Släktnamnet Betula betyder
lim eller harts och syftar på växtsaften. Artnamnet
nana betyder dvärglik (lat. nanus).
N: Dvergbjørk
DK: Dvaergbirk
SF: Vaivaiskoivu
GB: Dwarf Birch
D:
Zwerg-Birke
Fjällnejlika
Lychnis alpina
Fjällnejlikan är en av få växter
som klarar att växa där det finns mycket metaller i
marken. Den är speciellt tolerant mot koppar. Faktum är
att den var en av orsakerna till att LKAB:s geologer upptäckte
en ny kopparfyndighet utanför Kiruna. Fjällnejlikan som
då hette Viscaria alpina fick ge namn åt den nu nedlagda
Viscariagruvan. Blomman luktar mycket gott. På den ultrabasiska
bergarten serpentin har den en varietet, spenslig fjällnejlika
(var. serpentinicola). På serpentinberg klarar endast ett
fåtal växter av att växa. Fjällnejlikan finns
även på Ölands alvar, i östra Blekinge som
en relikt från istiden och på några gruvområden
utanför fjällkedjan.
Etymologi: Släktnamnet Lychnis
kommer från grekiskans lychnos = lampa och syftar
på dess eldröda blommor. Artnamnet alpina syftar
på att den växer över trädgränsen i alpina
miljöer.
N: Fjelltjæreblom DK:Alpe-Tjærenellike SF: Pikkutervakko GB: Alpine Catchfly D: Alpen-Pechnelke
Fjällsippa
Dryas octopetala
Fjällsippan är en liten dvärgbuske
och är inte släkt med övriga sippor. Stammen kryper
längs marken och kan bli upp till en halvmeter lång. Arten
är tydligt kalkgynnad och har gett namn åt en vegetationstyp
kallad dryas-hed. Dryas-heden är kalkhaltig, torr och där
växer även många av fjällets rariteter. Den parabolformade
blomman fångar effektivt upp solstrålarna och gör
att det mitt i blomman blir varmare än i dess omgivning. Det gynnar
fröutvecklingen och drar till sig pollinerande insekter. När
blomman är överblommad bildas en karakteristisk tofs av fjäderlika
spröt som gör att fröna lätt kan spridas med vinden.
En buske kan bli över 100 år gammal. År 1870 fann
man spår av fjällsippa och några andra fjällväxter
i leran utanför Alnarp i Skåne. Detta blev ett av de första
bevisen på att vi hade haft en istid i Sverige. Den tid då
inlandsisen började dra sig tillbaka (ca 13 000 år sedan)
kallas för dryastiden efter fjällsippan. Bladen ingår
i Schweizerte som ansågs vara aptitretande och stimulerande för
matspjälkningen. Fjällsippan är Lapplands landskapsblomma.
Den rödlistade fjärilen högnordisk pärlemorfjäril
(Clossiana polaris) har bl.a. fjällsippa som värdväxt
men är knuten till kantljung-hed (se kantljung).
Etymologi: Angående släktnamnet
Dryas skriver Linne´: ”Jag har kallat denna växt
Dryas efter dryaderna, de i ekar boende gudomligheterna, emedan
bladen förete en viss likhet med eklöf.” Artnamnet octopetala
betyder med åtta kronblad (grek. octo = åtta,
petalon = blad).
N: Reinrose DK:Kirtel-Fjeldsimmer SF: Lapinvuokko GB: Mountain Avens D: Silberwurz
Hjortron
Rubus chamaemorus
Få bär är väl så eftertraktade
som hjortron och det är inte utan anledning som de kallas
Norrlands guld. Hjortronet växer på myrar. Det är
en bister växtplats där det råder både närings-
och syrebrist. Syrebristen löser hjortronet genom att ha luftningsvävnad
från markytan till rötterna. Fröna har svårt
att gro på på den bistra växtplatsen så hjortronet
förökar sig vanligtvis vegetativt med rotslående
utlöpare. Detta gör att stora ytor kan vara täckta
av samma individ. Eftersom blommorna är känsliga för
frost och beroende av god tillgång på pollinerande insekter
m.m. så kan fruktsättningen variera mycket från år
till år. Hjortron är tvåbyggare (dioik), dvs. han- och
honblommor sitter på olika plantor. Blomman har från början
anlag för båda könen men aborterar det ena. Hanblommorna
är betydligt vanligare än honblommorna så en myr med
flest hanblommor ger trots riklig blomning få bär. Honblommoran
har även svårare att locka till sig pollinerande insekter
eftersom de saknar pollen och oftast saknar nektar. Insekterna blir alltså
lurade om de landar på en honblomma. Det tycks även som att honindividen
behöver ett viloår efter ett rikt bärår. Hjortron
är efter svartvinbär och nypon vårt tredje C- vitaminrikaste
bär. Det innehåller mer C-vitamin än t.ex. apelsiner.
Den svensk-finske upptäcksresanden Adolf Erik Nordenskiöld
(1832-1901) använde framgångsrikt hjortron som C-vitaminkälla
på sina polarexpeditioner. Han var den förste som seglade
nordostpassagen (norr om Asien). Hjortron kallas även för multebär,
snåtterblomma, solbär och myrbär.
Etymologi: Släktnamnet Rubus kommer
från latinets ruber = röd och syftar på
frukternas röda färg. Artnamnet chamaemorus betyder
dvärgmullbär och syftar på att de liknar mullbär
(grek. khamai = på marken, låg, moron =
mullbär).
N: Molte DK:
Multebær SF:Muurain,
Hilla, Lakka GB:
Cloudberry D: Moltebeere
Isranunkel
Ranunculus glacialis
Isranunkeln är den blomväxt som växer
på högsta höjden i fjällen. Det svenska
höjdrekordet är 2055 m.ö.h. på Kebnekaise.
I Norge når den 2370 m.ö.h. på Galdhöpiggen
och i Alperna 4275 m.ö.h. på Finsteraarhorn. Isranunkeln
är mycket bra anpassad till det hårda livet på höga
höjder. Ibland kan den ligga infrusen i snö flera år
och ändå överleva. Den växer ofta bara lite grand
varje år. Första året hinner den bara precis gro.
Sedan växer den sig större för varje år som går
och sätter till slut knopp en höst. Sommaren efter det slår
blomman ut bara någon dag efter snösmältningen. Detta
för att den skall hinna pollineras och sätta frö innan
det blir vinter igen. Blommorna hos isranunkeln är till en
början vita men rodnar allt eftersom och blir till slut mörkt
rosa. Detta beror antagligen på att den blir ”solbränd” då
den utsätts för starkt solljus och bildar det rödfärgade
pigmentet anthocyan.
Etymologi: Släktnamnet Ranunculus
kommer från latinets rana = groda och syftar på
vissa arters förkärlek för vatten. Artnamnet glacialis
kommer från latinets glacies = is och syftar på
växtplatsen.
N: Issoleie DK:Is-Ranunkel SF: Jääleinikki
GB: Glacier
Crowfoot D: Gletscher-Hahnenfuss
Kråkbär
Empetrum nigrum
Kråkbären är ätliga men är
inte så goda. De smakar ofta bättre efter en frostnatt.
De har varit ett mycket viktigt bär för de arktiska folkgrupperna.
Polarforskare på 1800-talet räknade med att grönländarna
plockade 50 liter per person och år. Även på våren
efter snösmältningen så finns det mogna kråkbär
som varit frusna under vintern. Kråkbären är också
en viktig föda för fåglar men även för
större djur. Björnar i fjällen äter mycket kråkbär
på hösten. Rävar som har ätit kråkbär
får en tydligt purpurfärgad spillning. Namnet kråkbär
kommer från tyskans Krähenbeere och syftar på att
de åts av kråkor. Kråkbär finns som två
arter, kråkbär E. nigrum och nordkråkbär*
E. hermaphroditum. Kråkbär är sydlig och förekommer
upp till de sydliga fjälltrakterna. Nordkråkbär är
den vanligaste arten i fjällen och förekommer ner till Dalälven
men även längs Upplands-, Sörmlands- och Smålandskusten.
Nordkråkbär är betydligt godare än vanligt kråkbär.
Vid basen på Nordkråkbärets bär kan man ofta se
de tre ståndarna sitta kvar. Att skilja på kråkbär
och nordkråkbär kan vara lite klurigt. Hos kråkbäret
är dock blommorna enkönade och bären saknar då
de tre ståndarna vid bärbasen. Kråkbär har dessutom
26 kromosomer medan nordkråkbäret har 52 men det är
lite svårt att se.
Etymologi: Släktnamnet Empetrum
betyder ’som växer på berg’ (grek. en = på
och petra = klippa). Artnamnet nigrum betyder
svart och syftar på frukternas färg. *Artnamnet hermaphroditum
betyder tvåkönad och syftar på att blommorna har
både ståndare och pistiller. Namnet kommer av Hermafroditos
som var son till Hermes och Afrodite i den grekiska mytologin. Han
förenades kroppsligen med nymfen Salmacis. Resultatet blev
en individ med två kön.
N: Krekling; *Fjellkrekling DK:Revling; *Fjeld-revling SF: Etelänvariksenmarja;
*Pohjanvariksenmarja GB: Crowberry; *Crowberry D: Schwarzes Krähenbeere; *Zwittrige Krähenbeere
Webmaster: Magnus Lindh